I katedern

Jag gjorde en liten helt ovetenskaplig undersökning dagarna innan jul. Jag avslutade bussturen mellan Falun-Borlänge med att önska resenärerna en God Jul. Och i samtliga fall var det så att när faluborna gick av i Borlänge så var det alltid någon eller några som sa "tack detsamma" eller "god jul" tillbaka. Men när borlängeborna gick av i Falun var det ingen som returnerade hälsningen.

Alltså: Falubor är öppnare, trevligare och mer omtänksamma än Borlänges invånare.

Så det så!

En sak som fascinerar mig är busschaufförers inställning till ledighet. Eller snarare brist på densamma.
   När jag ibland åker buss i det civila, eller när man träffar en förare på stan, så får man ofta kommentarer som "jaså, är det den lediga sidan idag" eller "va, jobbar du inte" som om det vore något märkligt och rentav stötande att man inte sitter bakom någon snus-kladdig ratt i Hosjöholmen och väntar på att få åka.
   Men! När man väl är ledig, då åker man till depån ändå! För att hänga lite, dricka en kopp eller kanske tvätta bilen (fast det var mer förr, nu får man inte tvätta privat längre p g a någons missbruk av en uppskattad personalförmån). Och det kan jag inte begripa. Om man äntligen får en dag ledigt ska man väl använda den till att njuta av fåglasång och filofisemang.

Jaja, vad vet jag. God och ledig jul önskas alla!

Nu är jag ledig för resten av året!
Om jag inte tar åt mig arbete på Swebus vill säga. Men just nu känner jag inte för att jobba mer i år. Inte en dag till! Bara vara ledig och ta det lugnt. Jag vet att det är en paradox så här i juletid. Att vara ledig är synonymt med julförberedelser medan att arbeta är lika med ångest över allt man inte hinner göra inför nämnda jul.

Men åter till min ledighetsönskan. Det är skönt att vara ledig. Jag blir mer och mer övertygad om att människan inte ska arbeta så mycket som vi gör. Vi ska vara ledigare, ha mer tid till att njuta av det lilla omkring en. Men för att vara ledig måste man ha råd och för att ha råd måste man arbeta - et voilá:
Huvudvärk

Vad fan ska jag ha den här bloggen till? Mina reflektioner bakom ratten räcker ju inte till för att fylla den här med något meningsfullt innehåll. Är mina tankar så få och så grunda att det ska ta en vecka mellan inläggen? Förlåt, man ska ju inte som skribent gå in och kommentera det man själv skriver, eller i alla fall inte det man inte lyckas skriva.

Jag skulle ju kunna komplettera Isgata.

När jag kom tillbaka till Falun efter att ha kört Envikenturen var jag tio minuter sen. Och jag skulle egentligen hinna ut till Svärdsjö igen för att köra dubblering på 61:an. Trots det tog jag mig tid att lämna av ett par tyska turister vid station, klämma ut mig något käckt på min hemmagjorda tyska och önska dem en trevlig resa. Det jag sedan tänkte när jag försökte köra såå fort som möjligt (utan att överträda hastighetsbegränsningarna så klart) ut till Banjoland, var att det är snudd på omöjligt att göra ett gott intryck eller vara sörvissmajnded när man inte får tiden till det.

Körde Enviken igår. Mellan Höganäsbadet (Sväschö) och Enviken var det isgata. Läskigt som den att köra på. Och så har man en tidtabell att hålla...