Varvar ner...

...och laddar upp.
Försöker att lugna ner mig efter innebandypasset och laddar samtidigt för den årliga matfesten på Écoles julbord imorgon fredag. Det brukar vara en höjdare med mycket god och vällagad julmat.

Tyvärr kunde ju inte min glappkäft hålla tyst så jag tog åt mig att med U:s hjälp bidra till underhållningen på den efterföljande puben. Det är i och för sig ganska kul att rodda ihop lite. Vi ska försöka fixa lite såskadetlåtadobidopåspåretvemvetmestvemvillblimiljonärfrågesport.

Det blir som alltid kaos att försöka få ordning på stimmiga och upprymda kollegor. Att försöka få tyst på en musik-klass är som att ta glassen från ett barn i jämförelse med ett gäng påstrukna lärare.

Tjo!

Njutning

Tänk vad god mat kan vara gott. Idag lagade vi färsfylld slaksida på lamm.
Blanda lammfärs med persilja, timjan och vitlök. Salta och peppra. Bred ut färsen på slaksida av lamm och rulla ihop den och bind upp den. Låt den stå i 175 grader tills fettet smält av och rullen fått fin färg runt om. Vänd några gånger under tiden. Till detta åt vi potatisgratäng och spenat som fräst med smör och vitlök.

Middagen inleddes med bruschetta med lite parmaskinka och ett glas Rotari, gott. Till efterrätt åt vi en riktigt smaskig och god chokladtårta.

Gött!

Som ett svin

Usch vad man kan vara elak mot sitt barn. I morse blev ett par manchesterbyxor källan till ett tårfyllt och svettigt och tidskrävande bråk i morgonstressig hall. Grunden var lagd, byxorna på och accepterade tills hon kommer på att de inte alls är sköna och att någon på dagis tycker att de är fula. Och så står man där med klockan som en kniv mot strupen och svettdropparna rinnandes utmed tinningarna. Och så går man över den där gränsen och sliter tag i ungen och skriker att nu får det vara nog.

Och samtidigt ser man sig själv ovanifrån och inser hur dum man är som inte fattar att det är trötthet och stress och allt det där andra som gör att man beter sig som ett svin mot det man älskar över allt annat på jorden.

RSS 2.0