På ängen stod en björk

Jag gillar vemod. Det är något uppfriskande med det om man nu kan kalla vemod för uppfriskande. Svårmod. Kanske ett bättre ord. För all den ångest, det mörker, den ensamhet som vi i Norden, nord, i barrskogsbältet bär inom oss.
Hela halvåret är det mörker. Kallt, svart och ensamt. Alla kurar in sig i sig, sitt och sej själv. Orkar, vågar, mäktar inte med att bjuda på ljus och värme. Var och en sig själv nog. Bara här kan en sång om en björk på en äng förstås på rätt sätt.

Och så vackert den står...

Revolution

I veckan har vi pratat jämlikhet i skolan. En klass jag har ska jobba med Upplysningen. Jag lät dem läsa ett citat av Diderot: "Människan blir inte fri förrän den siste kungen är strypt med den siste prästens inälvor".

"Vill du skapa revolution?" var det en elev som frågade. Jag måste säga att den frågan är berättigad. Inte för att jag vill skapa revolution, jag har för mycket att förlora, men för att tanken är så omvälvande. Att vi är jämlika! Jag undrar om vi någonsin kommer att omfatta den tanken...

Och tillsvidare fortsätter vi att läsa om den skengravida prinsessan och hennes man av folket och prinsessans pappas små kuttrasjuäventyr och prinsessans morfars små nazistkopplingar och prinsessans syskons små äventyr i vida Världen.

Revolution!

Ich kenne mich nicht aus

Jag känner inte igen mig.
Kanske får man lov att börja det nya året med att vara lite filosofisk? Jag läste ett utdrag ur Sverker Sörlins bok idag. Där skriver han om skidåkning men också om livet - som om de hade med varandra att göra!

I alla fall, så kommer han vilse under en löptur. (Heter det komma vilse? Bli vilse, hamnat vilse, vara vilse?) Det är när man är vilse, när man inte känner igen sig, som man kan börja leta rätt på stigen igen. Kanske hittar man tillbaks till den gamla - eller så tar man en ny...
En som också gick vilse var ju Dante. "Till mitten hunnen av vår levnads bana, hade jag i en dunkel skog gått vilse." Han fick sig en riktig helvetesvandring innan han träffade rätt igen. Snacka om fyrtiårskris! Han tog sig igenom men jag vet inte om hans svar kan bli mitt.

Eftersom 2010 års karta förhoppningsvis gjort sitt, står jag nu utan vägledning. Ett öppet fält eller en dunkel skog, inga referenser, inga kännemärken. Ich kenne mich nicht aus! Wittgenstein ger inga svar, jag får hitta ut/in/fram själv.

Men först, pulka i Åsbobacken.

RSS 2.0