I katedern

För att hålla liv i denna döende blogg kan jag berätta att jag glömde några passagerare i Amsberg.
Bussmöte innebär att jag ska invänta i detta fall fyra bussar i Amsberg. Jag tyckte jag hade räkningen på dem men missade tydligen bussen från Leksand och med den fem stackare som skulle åkt med mig.

Och jag som trodde jag var så ordentlig. Skäms på mig.

Tänk om man av någon anledning hade hamnat i den där snösträngen och inte kom loss. Och sedan se det där maffiga aggregatet komma emot dig. Och veta att snart ska du slungas upp som en blodig massa på ett lastbilsflak.
   Och tänk dig att du sitter i hjullastaren och funderar över vad du ska äta till lunch när helt plötsligt den utslungade snön är alldeles röd och det smäller betänkligt i utkastet av den framtumlande skallen.

Och plopp så var den aptiten som bortblåst.

Jag åkte en sväng med Danne idag. Skulle egentligen tagit en promenad men fick följa med en fd elev till snötippen.

Jag skrev ett ganska långt inlägg som jag precis tog bort för jag insåg att jag upprepar mig och framstår som tjatig, enkelspårig och gnällig.

Så därför, bistert men gnistrande vackert så här på morgonkvisten.

Tjo!