I katedern

Idag har jag druckit en öl.
Jaha, det lät ju kul. Men det var ju så klart mer än så, alltså inte mer än en men mer.
Jag ska försöka förklara.

Det finns ett bryggeri i USA som heter Rogue som gör otrolig öl. Och idag har jag druckit deras Imperial Indian Pale Ale. En 9 %-ig skapelse som är mjuk, fruktig, besk, citrusaktig, krävande och alldeles underbar. Det är en öl som räcker i flera dagar känns det som. Såå god. Jag är ledsen att jag upptar er tid med detta. Jag förstår att det uppfattas som snobberi att prata om en öl som kostar 140 kronor flaskan. Men jag måste få simma i mitt vatten - apropå det förra inlägget.

Och i källaren har jag Nils Oscar Russian Imperial - lagrad i sex år.

Simma lugnt.

Jag måste säga att det här med att hitta sina farvattten, vara hemmastadd, prata samma språk och så vidare, känns väldigt relevant. När jag ser mina svensk-, historie- eller kulturhistorieadepter göra det de är bäst på på scen, vilken det än är, teater-, dans-, musik- eller konstscenen, så inser jag hur viktigt det är att få känna sig bekväm. Vilken skillnad det är på hur de agerar när de lever sig in i en monolog mot när de håller ett föredrag på svenskan!

Kan man få dansa sitt muntliga föredrag på svenskan? Kan man få riva av ett fett gitarrsolo istället för att diskutera Selma Lagerlöfs betydelse för den svenska barnlitteraturen? Nä, man kan väl inte det.

Men ändå...