I katedern

Plåster på såren för en förlorad timme vore det
om snön äntligen kunde rinna ned i närmaste dagvattenbrunn och dö!
Nu funkar spotify i din mobil. Surfa in på slashdjälvadotcomhitochdit för att kolla om spotifyfan funkar.
Typiskt.
Utan reklam
skulle världen vara en bättre plats.

De förstör min arbetsplats. Med de menar jag min gymnasiechef som hantlangar åt min skolchef. Med min arbetsplats menar jag Haraldsbogymnasiets expedition.

De vill flytta expeditionen till tredje våning i ett perifert hus på skolområdet. Ett lyhört otillgängligt uthus. In i det utflyttade huset ska särskolan flytta. Särskolan (jag höll på att skriva särkskolan (för jag har druckit en folköl) (kan man göra parenteser i parentesen?) men kom på mig innan det var försent) är välkomna till Haraldsbo, det är inte det. De kan till exempel flytta in i C-huset - där det finns en massa plats.

Grejen med att flytta expeditionen är att då tar man ifrån Hbo en del av identiteten, vänligheten och välkomnandet som D-huset stått för. (Jag är ledsen att alla C-hus och D-hus och andra interniteter ställer till det för dig som kanske inte känner till Hbo (som står för Haraldsbogymnasiet) men jag orkar inte med några länge förklaringar)

Med alla försämringar av den kommunala skolan finns det snart inget som försvarar dess existens - alltså - stäng och lägg ner!

Tur att det är fredag imorgon så att man kan byta ut folkölen mot starkare grejer.

Man ska inte säga något för då får man igen det dubbelt.
Idag körde jag Mora. Det var ett tag sedan jag gjorde det så inför resan var jag lite nervös, eller i alla fall anspänd. Hade jag koll på allt? Gods, zoner, hållplatser och allt sådant. Hur det nu var med den saken så kom jag till Mora utan missöden. Lugnad inför återfärden, då jag skulle köra 270, direktbuss alltså, gled jag ut från vasaloppskaoset i Mora.
I Vikarbyn skulle några av. Men jag missade att en skulle på! Inte uppskattat. Jag fick mig världens utskällning i Rättvik, ikappkörd av en mycket uppretad kvinna. Den förtjänade jag.

Klant!

Så har det körts lite buss igen. Det är rätt gött att sitta där bakom ratten och spekulera. Idag började jag med ett par vändor till Borlänge. Och jag gjorde så klart några trafikiakttagelser. Jag ska inte trötta ut er med alla yrkesföraröversittarkommentarer på folk i sina bilar. Självklart vet vi chaufförer bäst och gör alltid rätt! ;-) Men nog kan man förundras vad en del är kapabla till när de kör. Men det var inte det jag skulle gnälla över utan nu var det en passagerare.

Linje 254 var det som gällde. När man kommit till Borlänge och lämnat av folk på Resecentrum har man ett par minuter på sig att ställa om till återresan. Jag var på plats i god tid och för att inte blir sen kör jag fram bussen till tvåan ett par minuter innan avfärd, för att på så sätt möjliggöra för lugn och säker påstigning. Två minuter alltså. Innanför glasdörren ser jag en äldre kvinna i mysbyxor, loafers! och vita benvärmare. Hon har en dra-maten i ena handen och en handväska i den andra. Hon verkar vara på väg ut till mig men står kvar där inne. När det är 10 sekunder kvar till avfärd, jag säger tio, kommer hon ut - långsamt. Stapplar sig in på bussen och fumlar med sin kallelse (som hon alltså haft en minut och 50 sekunder på sig att hala fram), tar sin lilla biljett och går långt bak, upp för det lilla trappsteget, till bakre delen av bussen.

En passagerare hade jag från resecentrum. En person som såg till att jag - trots min ordentliga framkörning - kommer iväg 47 sekunder försenad.

Duktigt!