Golden Beer

Det finns ställen för alla!
I Falun finns det fyra krogar med anglosaxiskt pubtema alternativt amerikansk sportbar. Det finns ett brasserie och en italienare och så finns Marianns. Vad Marianns är vet jag inte. Det är ett ställe som lockar fram de allra underligaste typer. En gång såg jag en man svepa shots samtidigt som han spydde lite mellan varven - där vid baren.

Men det allra märkligaste stället måste ändå vara Golden Beer. Bara namnet. Golden shower. Där hamnar de som inte ens kommer in på Marianns. Samhällets skuggvarelser, de utstötta, särlingarna, de tvetydiga och de som alltid tar taxi i början av bidraget. Där står de. I en bar full med lappar från en nitisk barägare om vad man får men mest vad man inte får göra.

Kanske går jag dit ikväll.

Finnes

Hur lär man känna människor egentligen? Det är dem man tvingas att umgås med som man lär känna. Ungar på gården, klasskamrater, kursare och kollegor. Och nöjer man sig inte med dem går man på studiecirklar så att man tvingas lära känna ytterligare typer. Man lär aldrig känna folk man skulle vilja känna.
Tänk dig, du ser en snubbe eller snubba på stan och känner att men vad fan, den där är min typ, henne eller honom ska jag prata med. Och du bara, Hej! Ja, du verkade schysst och jag gillar din stil. Så vad säger du, ska vi hänga ett par dar och se om det funkar?

Men nej. Man är hänvisad till sina påtvingade typer. Och som det är lär man sig att tycka om dem. Och umgås med dem. Tar en öl, spelar TP (men troligtvis bara en gång för det blev lite hätskt), bjuder på middag, parmiddag, middag med ungarna och en öl till.

Men nu då? Finns det någon som vill lära känna en på gränsen till 40-årig kille(r). Bara för att jag är din typ?

RSS 2.0