I katedern

Idag ska vi på Bishops för att svinga ett par och tugga i oss lite krubb. Faluns bästa ställe för tillfället. Ingen eller väldigt låg musik som spelar, inga tv-skärmar som flimrar och stör samtalen, ingen dresscode eller särskild kategori människor. De gånger jag varit dit har det alltid varit väldigt glada och pratbara människor, inte en massa prestigefyllda tuttsnipor eller testosteronstinna 23 och ett halvt-nånting killar med för mycket vodka i redbullen i sig.

Åter till aftärrvårrken; ikväll ska jag regrediera och få ur mig all angst genom att inte bara svinga ett par. Eller så blir det som vanligt - jag gäspar käkarna ur led vid pass tjugoett och trettio och tar sista bussen hem till Knoppen för att där låta mitt tunga huvud långsamt sjunka ner i min en gång så välfyllda dunkudde.

Zzzz!

Jag hoppas verkligen att det blir någon fart på skolpolitikerna och att folk börjar att diskutera hur de tycker att det ska vara i skolan egentligen - och vad något får kosta!
Läs i FK om våra synpunkter på skolbesparingarna.

Jag ska påbörja en ny utbildning. Imorgon tisdag drar en rekryteringsutbildning igång. Det handlar om att bli rektor. Så nu kanske det är dags att byta namn på den här bloggen igen, från Bakom ratten via Bakom katedern till Bakom flötet. För det är väl det dummaste man kan göra i dessa kristidsbesparingstider, att bli rektor. Snacka om självmordsuppdrag.
Det ska dock bli lite spännande. Och så är det i Karlstad, min kära gamla högskoleort. Vilket betyder att vi får åka från stan 05.30 imorgon bitti.

Återkommer antagligen i ärendet.

Jag har en liten utmaning på en av mina elever. Hon svär väldigt mycket så därför skriver jag upp varje gång hon spottar ur sig ett fan eller djävlar. Och för varje gång får hon böta en krona. Och jag får böta tio för mina svordomar. Och så gör jag något så dumt att jag ger ett exempel på en riktig harang och så är jag helt plötsligt uppe i 110 kronor. Dumkopf.

Hur som helst. Jag tror att det är viktigt, riktigt viktigt att vårda sitt språk. Det betyder inte att man inte ska svära utan att man ska vara mån om hur och när man säger det man säger. Det slentrianmässiga, oreflekterade svärandet eller för den delen nyttjandet av ord är EN SYND!

Eller i alla fall lite smådumt.

Jag fick höra att de ska dra ner på städningen på skolan. Gissa varför!? Spara pengar! Det är så korkat att det är dumt. Fattar ni inte vad ni gör!!!??? Politiker!!!??? Nu tänker jag dra stora växlar men fundera på det, jag tror att jag har rätt.

I Mexiko ska det bli (har blivit) förbjudet att skräpa ner, alltså någon slags nolltolerans mot all sorts förstörelse av den gemensamma miljön. Det är ett första steg mot att räta upp en knarkförstört land. Nu menar inte jag att alla vi på Hbo kommer att bli knarkare bara för att de slutar städa, men det är första steget mot förfallet. Om ger upp att hålla rent och god ordning tar det inte lång tid förrän klotter, vandalism och allmän uppgivenhet tar över.

Om du är elev på Hbo och läser detta: reagera! Det är din miljö, det är din skola!

Snart kommer undervisning vara det sista vi kan ägna oss åt på skolan med tanke på allt de dragit in. Jag undrar om skattebetalarna i Falun vet vilka dyra ekonomiassistenter, expeditionspersonal och lokalvårdare de betalar för.

Vill du arbeta med personalfrågor? Gillar du det här med ekonomi? Kan du hantera databaser? Känner du lite extra för rena golv och nytömda papperskorgar?
Bli lärare!

Idag har jag fått ett nytt begrepp för mitt usla beteende som lärare. När jag gormar och står i och skäller ut elever för både det ena och andra så kallas det för normaliserande åtgärd. Jag får in de stackars oskyldiga offren i mittfårans anonymitet.
Jag vet inte om jag tyckte att Åsa Bartholdssons föredragning var bra (med 142 'ehm' på två timmar så...) men det hon sa var lite intressant. Det handlade om hur skolan fostrar in barn i någon slags normalitet. En normalitet som inte var så väldefinierad men det handlade om att vara snäll mot sina kompisar, ha ordning på sina grejer och göra som de vuxna säger. Och om jag förstod henne rätt så var det fel. Eller, inte fel men sättet det gjordes på var fel. Hon hade fältat i en klass där läraren fostrade barnen genom att skuldbelägga dem. Genom att avvika från normen förstörde de som obstruerade den positiva stämningen. Och istället för att säga till ungen att så gör man inte fick hon barnen att känna sig som missanpassade. Frisk fröken!

Min slutsats efter att ha lyssnat på de 142 ehmen och lite annat är att skolan ska ge fan i det sociala, inte lägga sig det "normaliserande" utan ägna sig åt det skolan är bra på. Lära ungarna att komma i tid, att räcka upp handen när man vill säga något och att lyssna på sina kamrater och ordningen på Hallands åar.
Viskan
Ätran
Nissan
Lagan

Istället livskunskap och social fostran och förtryckande välmenlighet ska vi ägna oss mer utlärning av fakta och råplugg. Kunskaper som ungarna sedan kan använda sig av när de ska ta ställning i livets verkliga villervalla.

Allt om mat är så förutsägbar. Varje januari är inriktningen på recepten "vita veckan", "magra middagen" och så vidare på temat nu är det dags att rätta till livet igen efter julens och nyårets utsvävningar.

Men de har fantamej rätt. Den här gången har det sannerligen gått överstyr. Nu blir det bönor, hårt bröd, vatten och allmän späkning.

Åtminstone veckan ut.