I katedern

Insåg igår att det är på fredagar som jag uppdaterar denna häringa bloggen. Ja, det kanske är bra med någon slags regelbundenhet ändå, men varför blev det fredagar?
Egentligen är svaret ganska enkelt. Jag hinner inte annars. Känns det som i alla fall. Dagarna är så inrutade att tid till att sitta ner och försöka formulera sig inte hinns med.

Igår var jag på kurs i Karlstad och fick mig en liten vad ska man kalla det, en omvärldsknuff. Du vet en sådan där som får världen runt dig att hoppa ett hack, att det vrider till sig runt om dig. Att du tvingas på ett par nya glasögon. I mitt fall handlar det om att ifrågasätta mitt förhållningssätt till eleverna - och hur jag är. Eller snarare, varför jag gör som jag gör. Jag borde väl egentligen försöka teoretisera och "akademisera" det men jag är och förblir en praktiker.

Sammanfattat och mycket grovt förenklat kan man säga (enligt föreläsaren som jag tolkar honom) att alla modeller och metoder vi använder oss av i skolan (i all välmening) på något sätt inte fungerar i bästa fall och kränker eleven i sämsta fall.

Hur vi än gör blir det fel. Det är lika bra att inse det.