I katedern

Alltså, jag är inte sponsrad. Jag skriver som den oberoende och självständiga röst jag utger mig för att vara. Ingen som köpt mig inte. Bara så att ni vet inför följande inlägg.

Jag var och klippte mig igår - på Saloon 01. Jag vet inte vad 01 står för, kanske att de klipper en i taget men det gör de inte för igår var vi tre där på samma gång. Inte i samma stol dock för hur skulle det ha sett ut?
Den ene: Jag vill kort lugg.
Den andre: Men jag vill det så att jag kan kamma sidbena. Höger.
Den tredje: Jag vill att du fäster de andras hår på min begynnande flint.
Kaos.

Eller så är det för att det är EN saloon. Som om man bryr sig...

I alla fall.
De är väldigt bra. Snabba. Duktiga. Billiga. Jag fick en vässning av bulan plus skäggtrimning och rakning för 240 spänn. Antagligen har de bra kontakt med Skatteverket men jag frågade inte. Alltså, de är bra. jag har inte varit missnöjd en enda gång. Tills igår.

Man kan ju tycka att de som jobbar med hårvård, yttre skönhet, skulle bry sig om sådant ytligt. Och då tänker inte på att de måste vara superstajlade i kalufsen - det är ju ändå en herrfrisering. Nej, jag tänker på deodorant. Ni vet, sådant man använder för att det inte ska lukta svett.

Redan i dörren anade jag att det var något på gång men avfärdade det med att det säkert varit en stinky där innan. Men så sätter jag mig tillrätta i den högt uppumpade stolen och möts av en kraftig, välutvecklad armhåleodör. Ni vet en sådan där som gamla morfädrar kan prestera. Åh, huvva vad det stank. En frän ammoniakstinn svettlukt.

Å så står han där och trimmar och klipper, rakar och ansar och lutar sig fram och sträcker sig över och klappar fint och rättar till och borstar av.

Aldrig har väl oktoberluften utanför varit så välgörande i mina såriga näsborrar som när jag klev ut från gårdagens lilla klippäventyr på Saloon 01.