I katedern

Om man slår upp ordet 'amatör' (vilket jag tycker man ska göra ibland - slå upp ord. Det är något med själva uppslåandet i sig. Man tvingas lära sig att n kommer efter m, att ord som amorf hamnar efter amatör och man kan råka hitta helt nya ord som 'benrangelsman' (döden). Allt sådant missar man om man bara googlar (när slutade vi säga 'söka på nätet' och började säga googla? Och varför blev det googla, ingen jävel säger "du kan väl altavista det") ord) så får man veta att det betyder ungefär 'icke yrkesmässig utövare'. Det är ganska fint tycker jag, jag vill vara amatör. För om man dessutom läser vidare om ordets ursprung så får man veta att det kommer från latinets ord för att älska - amare, älskare - amatorem. Jag vill vara amatör i livet!

Och betänk motsatsen - en professionell utövare. Ett livsproffs. Kan allt, vet allt, har alla svar på hur livet ska levas - är så att säga färdigutbildad. Fy vad trist att vid 23-års ålder ha examen på livet. "Japp, klart, fix und fertig, redo".

Det känns rätt bra, att nästan 40 år fyllda, skylla på att man fortfarande är amatör. "Jag visste inte riktigt hur man skulle göra, jag provar mig fram, det kanske inte blev helt rätt" (men det blev inte helt fel heller).

Om det inte hade varit för att telefonkatalogen är antediluviansk (slå upp det) och snart ett minne blott, så skulle jag bett om att få ha den titeln.

Pontus Dahllöf
Amatör