Altruist
Häromdagen skulle jag göra mig fri från julens hopsamlade tomburkar och PET-flaskor och tågar sålunda ner till en närbelägen butik för att panta. Ni som är trogna bloggläsare vet att detta inte är en ny sysselsättning för mig, men denna gång var det bara mina egna mustflaskor och (lätt-)ölburkar jag återvann.
När alla burkar och flaskor blivit inmatade i respektive automat, tågade jag glatt med mina två kvitton på sammanlagt 23.60, till kassan. Denna bemannades idag av den ur personalen som sovit allra hårdast på genomgångarna om kundbemötande. Nåväl, framför mig i kassan stod en representant från de blåhårigas skrå (kvinnliga pangschonärer) och plockade mödosamt upp ena "nedsattprispgakortdatum"-varan efter den andra. Det var köttkorv och pastej och fil och äpplen som nog sparats sedan NYSKÖRDAT 2010. Hur som helst, hon tog tid på sig och nu kände jag att jag kanske inte borde haft den där extra tröjan på mig.
När så det lilla varuberget (som man inte får bygga längre utan alla ska tvingas kolla var EAN-koden är och lägga varan åt rätt håll - det är ju bara det att alla jävla butiker har sina EAN-kodsavläsarstrålar åt olika håll så det är ett evigt plockande med de där varorna - tillbaks till det gamla istället säger jag. Ett stort jävla varuberg av bibliska dimensioner så kan den där kassörskan själv vrida och vända) hade scannats av var det dags för betalning. 223 kronor hade damen shoppat loss för. Och ja, tanten börjar plocka upp en sedel i taget, först en hundralapp, sedan en femtilapp, sedan en tjuga och sedan en tjuga till. Hur mycket är vi uppe i nu?
Nu har min mössa börjat klia rejält och jag känner svettdropparna tränga fram vid tinningarna. I alla fall, nu gav sig tanten på mynten och till slut hade hon fått ihop 217 kronor. Då tar kontanterna slut! Det fattas sex kronor. Och då börjar hon jiddra om att hon ska ut till bilen och hämta det som fattas. Hon i kassan säger "NEJ, ta det på kortet" och jag känner att allt söndagslugn svettats bort.
Så, i ett infall av altruism slänger jag åt kassörskan mina kvitton, säger här, ta mina pantkvitton, jag bjuder på sex spänn. "men åh, oj, tack, du ska få pengarna, jag har dem i bilen, vänta" börjar tanten men jag tar mina arton kronor, slänger iväg ett "det bjuder jag på" och kastar mig ut i den svala vinterluften.
Altruist? Knappast.
När alla burkar och flaskor blivit inmatade i respektive automat, tågade jag glatt med mina två kvitton på sammanlagt 23.60, till kassan. Denna bemannades idag av den ur personalen som sovit allra hårdast på genomgångarna om kundbemötande. Nåväl, framför mig i kassan stod en representant från de blåhårigas skrå (kvinnliga pangschonärer) och plockade mödosamt upp ena "nedsattprispgakortdatum"-varan efter den andra. Det var köttkorv och pastej och fil och äpplen som nog sparats sedan NYSKÖRDAT 2010. Hur som helst, hon tog tid på sig och nu kände jag att jag kanske inte borde haft den där extra tröjan på mig.
När så det lilla varuberget (som man inte får bygga längre utan alla ska tvingas kolla var EAN-koden är och lägga varan åt rätt håll - det är ju bara det att alla jävla butiker har sina EAN-kodsavläsarstrålar åt olika håll så det är ett evigt plockande med de där varorna - tillbaks till det gamla istället säger jag. Ett stort jävla varuberg av bibliska dimensioner så kan den där kassörskan själv vrida och vända) hade scannats av var det dags för betalning. 223 kronor hade damen shoppat loss för. Och ja, tanten börjar plocka upp en sedel i taget, först en hundralapp, sedan en femtilapp, sedan en tjuga och sedan en tjuga till. Hur mycket är vi uppe i nu?
Nu har min mössa börjat klia rejält och jag känner svettdropparna tränga fram vid tinningarna. I alla fall, nu gav sig tanten på mynten och till slut hade hon fått ihop 217 kronor. Då tar kontanterna slut! Det fattas sex kronor. Och då börjar hon jiddra om att hon ska ut till bilen och hämta det som fattas. Hon i kassan säger "NEJ, ta det på kortet" och jag känner att allt söndagslugn svettats bort.
Så, i ett infall av altruism slänger jag åt kassörskan mina kvitton, säger här, ta mina pantkvitton, jag bjuder på sex spänn. "men åh, oj, tack, du ska få pengarna, jag har dem i bilen, vänta" börjar tanten men jag tar mina arton kronor, slänger iväg ett "det bjuder jag på" och kastar mig ut i den svala vinterluften.
Altruist? Knappast.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Johan och jag brukar bygga enorma varuberg i protest. sen när vi lagt upp allting i en enorm hög så kollar vi lite förvånat på varandra och utbrister (som att vi egentligen inte ens har något med det att göra)
"Nämen oj, nu vart det ett sånt där varuberg, igen!"
Hoppsan, liksom.
Postat av: Fredrik
Under åratals av biologistudier har jag inte stött på ett enda fall av altruism inom djurvärden (om man räknar bort "Djungelboken").
Dricker du verkligen lättöl Pontus?
Svar:
Pontus
Trackback
